Jag känner mig våldtagen av livet.
Och jag känner mig som en jävla Judas när jag lallar runt i din lägenhet och gräver i dina saker.
När jag slänger något som svider det i hjärtat även om det bara är ett paket gammal pasta från 2003.
Det är ju dina saker. Du sparade dom av en anledning.
Av vilken jag aldrig kommer få veta.
Jag skäms varje gång jag tar i något och tänker "Hmm, det här kanske jag kan ha till något"
Vad i helvete ska jag med dina saker till?! Dom är ju dina.
2 kommentarer:
HEHE du skriver rätt schyst.. tycker du om Jason? OH NO haha ha det bra
Han har lämnat sakerna för att du ska få användning av dem och minnas för alltid <3
Skicka en kommentar