.

Livet är fan aldrig lätt.
Inget är lätt men det blir bara svårare ju mer du försöker få det att verka bra.

.

Jag känner mig våldtagen av livet.

Och jag känner mig som en jävla Judas när jag lallar runt i din lägenhet och gräver i dina saker.
När jag slänger något som svider det i hjärtat även om det bara är ett paket gammal pasta från 2003.
Det är ju dina saker. Du sparade dom av en anledning.
Av vilken jag aldrig kommer få veta.

Jag skäms varje gång jag tar i något och tänker "Hmm, det här kanske jag kan ha till något"
Vad i helvete ska jag med dina saker till?! Dom är ju dina.

.

Klockan 22.57 i natt låg jag på marken i södersjukhusets parkeringsgarage och kände hur något slet sönder mitt hjärta.
Jag grät som ett barn, ett barn som var så främmande för tårar att jag skrämde mig själv.
En människa, en vän, en släkting - en vacker själ gick mig förlorad i samma stund som jag låg där ensam och apatisk.
Jag skakade så att jag trodde benen i min kropp skulle smulas till tusentals bitar.
Jag ville skrika, gråta, kasta upp och själv dö i samma sekund.

Jag trodde att jag visste vad ensamhet var, men det var en lögn.
Nu vet jag.

Prat.

C- väljer alltid fel vägar, fel personer, fel det mesta faktiskt.

K -Du kanske har det i natur att vara nattsvart och komplicerad som ett vuxenpussel?

C- kanske det..

K -Men det är vackert. på sitt sätt.

Känns bra att veta och nån gång kanske jag faktiskt lyckas välja rätt.

.

Har ingen ork idag - Blir bara till att ligga i sängen och lyssna på vinylplattorna.


Peace.

.

Dont you worry about that pretty face of yours - Im calm like a bomb.