fredag 4 juli 2008

S.

Det brukade vara:

"You make me smile like no one else"
What is it now? You make me cry?



Jag tror inte på något du säger längre - eller det är klart jag gör,
men vad är sant och vad är falskt?
Det enda som är helt säkert är att du la benen på ryggen och sprang så fort som de bar.

För vad?
För att känslor började växa?
För att du insåg att du litar på mig?
För att jag var äkta och alltid kommer att vara det?


Allt du sa härom natten - att du var glad över att jag kom.
Att du varit rädd för att jag skulle vara arg,

eller när du viskade i mitt öra att du saknat mig.



Var det allt ett trick för att få mig att stanna?
Stanna över den natt vi en gång för alla förlorat..





Det enda jag inte vågade säga var att jag saknat dig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det gläder mig att se ett inlägg från dig, som är relativt färskt. Vill ha mer.

- Det finns grisar i samhället. Undvik dem - Det blir lättare att leva då.