" Och när jag såg de sista snötäckta hustaken och de tunna dallrande rökslingorna stiga ur de spruckna skorstenarna, föll jag i gråt"
Detta är den sista meningen i den vackraste, mest genom tänkta bok jag någonsin läst.
Tänker inte, kan inte säga med än så.
1 kommentar:
Du är ofattbar och sanslös. Bli aldrig någon annan.
Skicka en kommentar