torsdag 24 september 2009

Save me.

Saknar världen.


Jag går ner på knä, gråter och ber.
Varför ska det vara så hårt, varför ska det göra så ont?

Jag orkar inte en morgon till när ångest fyller mig kropp och sliter mig itu.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nämen upp med hakan lilla vän. Se upp mot världen, den är din, ta den med storm.