The end of an era... Typ. Har haft mina två bästa vänner här hos mig i flera dagar nu, Cherry and Nasty Earl. Fan va nice! Skönt att få det där vardagliga, att dom bor här en stund. Trött på att träffas klassas som en högtidlighet, that's not how it's supposed to be (speciellt inte med alkohol jämt, tröttsamt). Snart dags att resa sig upp from my fat arse och ta en dusch, följt av att skjutsa dom till stationen. Sorgligt, men sant. Varje gång tänker man "fan va skönt att få träffas igen, nu lovar jag att hälsa på oftare!", och varje gång menar man det. Men det blir aldrig riktigt så... jobbet, och ibland hela världen, kommer ivägen.
People, trust me, flytta aldrig ut på landet, it sucks. And people, never leave your friends, cus it hurts.
Vad händer ikväll då? Hm... ensam hemma i ett stort hus på landet. Maybe a movie? But which one? Kanske Twister - Härlig klassiker med vackra Helen Hunt, dock inte längesen den sågs. Jag får nog fundera på den ett tag, och stå framför först päronens, sen min egen filmhylla i tjugo minuter innan ett beslut kan tas. Man vill ju inte välja fel!
Vi grillade igår förresten, väldigt trevligt var det *insert happy smiley here* (Cherry uppskattar inte smileys i sin blogg). Och Nasty Earl hade fel, ingen fläskfilè för oss inte, det va fläsk karrè. Och den blev god trots att det va jag som grillade, jag är sjukt stolt! Jag tyckte om salladen också, den gör jag nog igen. Sorry för vattenmelonen Cherry, it won't happen again.
Semester vecka 26, då jävlar Cherry, då måste vi träffas igen. Kanske tar med mig Adga till storstan nån dag.
Duschen kallar nu, det här är Cake guest writing for Cherry, over and out people.
(Love ya C, you're a keeper)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar