Jag träffade en så fruktansvärt intressant och underbar människa igår.
Han var verkligen den person jag önskar att jag själv en dag kan bli.

Han hade bara släppt allt och levt livet.
Han hade åkt på semester til USA och sedan bara stannat och börjat ett nytt liv.

Ett liv utan vänner, boende, jobb eller pengar.
Han tillbringade ett år med att jobba svart i källaren till en hälsokost butik.
Han hade bott i Colorado, LA, Miami och Vegas.

Sen åkte han vidare till Kanada för att jobba på ett hem för ungdomar vars föräldrar var missbrukare.

Jag citerar;

"Det var en av det största händelserna i mitt liv, det var hungriga små människor.
Hungriga på kunskap, kärlek och vänskap"


Han tyckt att hela livet var ett "work of art" och att varje dag var värd att upplevas.
och när jag sa att "your biggest fears are you biggest lost" sa han att det var en av de smartaste saker han någonsin hört.


Han berättade även att han lirade congas i ett blues/jazz band med några av sina äldsta barndoms vänner.
Och att det var tillägnat han lillebror som gick bort i lungcancer förra året.
Och ur ont det gjorde att sakna.
Men att man alltid måste lära sig att gå vidare i livet och lära sig leva på nytt.

Det fick mig verkligen att tänka på hur mycket man hänger upp sig på andra människor.
På att man måste lära sig att leva ensam.

Om du inte kan leva med dig själv så kan du inte heller lära dig att leva med någon annan.


Peace out. <3